

Skagerrakslaget (känt som slaget vid Jylland på engelska, tyska och i internationella sammanhang) utkämpades mellan den brittiska Grand Fleet och den tyska Högsjöflottan den 31 maj till 1 juni 1916. Det var första världskrigets största sjöslag och det enda fullskaliga mötet mellan slagskepp under hela kriget.
Här är en sammanfattning:
Syfte och strategi:
Slagets förlopp:
Slaget utvecklades i tre huvudfaser:
Resultat och konsekvenser:
Slaget bekräftade Royal Navys överlägsenhet till havs och visade att slagskeppens era snart skulle ersättas av ubåtskrigföring som Tysklands huvudsakliga medel i sjökriget.


Bland de omkomna fanns amiralen Hood.


Absolut! Här är lösningen för problem 2 i ett rent textformat som är enkelt att kopiera.
Givna data:
Nyckelformler:
Steg 1: Beräkna antalet 147Sm-atomer (N)
Vi beräknar hur många atomer 147Sm som finns i 0.151 gram.
Antal mol = massa / molmassa
Antal mol = 0.151 g / 147 g/mol ≈ 1.027 * 10^-3 mol
Antal atomer (N) = Antal mol * Avogadros tal
N = (1.027 * 10^-3 mol) * (6.022 * 10^23 atomer/mol)
N ≈ 6.186 * 10^20 atomer
Steg 2: Beräkna halveringstiden (T_1/2)
Nu använder vi huvudformeln (3) med N från steg 1 och det uppmätta centralvärdet för aktiviteten, A = 89 Bq.
T_1/2 = (ln(2) * N) / A
T_1/2 = (0.693 * (6.186 * 10^20 atomer)) / (89 sönderfall/s)
T_1/2 ≈ (4.287 * 10^20) / 89 s
T_1/2 ≈ 4.817 * 10^18 s
Vi omvandlar detta till år för att få ett mer begripligt tal:
T_1/2 (år) = (4.817 * 10^18 s) / (3.156 * 10^7 s/år)
T_1/2 ≈ 1.526 * 10^11 år
Steg 3: Beräkna osäkerheten (Delta T_1/2)
Halveringstiden (T_1/2) är omvänt proportionell mot aktiviteten (A). Det betyder att den relativa osäkerheten i T_1/2 är densamma som den relativa osäkerheten i A.
Relativ osäkerhet i A:
(Delta A) / A = 5 Bq / 89 Bq ≈ 0.0562 (eller 5.62%)
Absolut osäkerhet i T_1/2:
Delta T_1/2 = T_1/2 * (Relativ osäkerhet i A)
Delta T_1/2 ≈ (1.526 * 10^11 år) * 0.0562
Delta T_1/2 ≈ 0.0857 * 10^11 år
Steg 4: Slutgiltigt svar
Vårt beräknade värde är T_1/2 ≈ 1.526 * 10^11 år med en osäkerhet på Delta T_1/2 ≈ 0.0857 * 10^11 år.
Vi avrundar svaret för att matcha precisionen i indata (två signifikanta siffror för A=89). Osäkerheten avrundas till en signifikant siffra (0.1) och värdet avrundas till motsvarande decimalplats (1.5).
Svar: (1.5 +/- 0.1) * 10^11 år

Intressant krock i kalendern så här års.
Igår, 5 november: ”Remember, remember the fifth of November.” Dagen då Guy Fawkes och hans gäng katolska konspiratörer (1605) misslyckades med att spränga det protestantiska engelska parlamentet i luften.
Idag, 6 november: Gustaf Adolfs-dagen. Dagen då den protestantiske hjältekonungen Gustaf II Adolf (1632) dog på slagfältet vid Lützen under det pågående Trettioåriga kriget.
Två helt olika män, ett gemensamt tema: Båda är direkta produkter av 1500- och 1600-talens bittra och blodiga religionskrig i Europa.
En var en kung som ledde arméer för den protestantiska saken, den andre en extremist som försökte använda terrorism för den katolska. Det sätter perspektiv på hur djupt splittrad och våldsam kontinenten var.
Så, oavsett om ni firar med fyrverkerier (som britterna) eller en bakelse (som vi), är det två dagar som påminner om en tid då religion och politik var en… minst sagt explosiv blandning.
Trevlig Gustaf Adolfs-dag! 🍰
Absolut. Historien om Oliver Cromwells huvud är en av de mest bisarra i historien, och den är obegriplig utan att förstå det engelska inbördeskriget. Källa: https://www.latimes.com/archives/la-xpm-1996-08-11-mn-33204-story.html
Här är en sammanfattning av konflikten som ger den nödvändiga bakgrunden.
Det engelska inbördeskriget var inte ett enda krig, utan en serie brutala konflikter som splittrade nationen. Kärnfrågan var: Vem skulle styra landet – kungen eller parlamentet?
På 1600-talet styrdes England av kung Karl I (Charles I). Han var en fast anhängare av ”det kungliga enväldet” – idén att en kungs makt kom direkt från Gud och att han inte behövde svara inför någon, inte ens parlamentet.
Parlamentet, å andra sidan, bestod av adelsmän och folkvalda (om än av en mycket begränsad del av befolkningen). De ansåg att kungen inte kunde styra utan deras medgivande, särskilt när det gällde att införa nya skatter och stifta lagar.
Konflikten var också djupt rotad i religion. Kungen gynnade en mer katolsk-liknande, ritualistisk form av protestantism (högkyrklig anglikanism). Många i parlamentet var puritaner – en striktare, mer radikal protestantisk grupp som ville ”rena” kyrkan från allt katolskt inflytande.
Konflikten eskalerade tills kungen försökte arrestera fem medlemmar av parlamentet 1642. Det misslyckades, och båda sidor insåg att krig var oundvikligt.
Till en början gick det dåligt för parlamentet. Deras arméer var oorganiserade. Det var här Oliver Cromwell, en puritansk godsägare och parlamentsledamot, steg fram.
Cromwells armé krossade kungens styrkor, framför allt i de avgörande slagen vid Marston Moor (1644) och Naseby (1645). Kung Karl I kapitulerade till slut 1646.
Detta var inte slutet. Karl I var hal och försökte ständigt förhandla och spela ut sina fiender mot varandra. Han startade till och med ett ”andra inbördeskrig” från sin fångenskap.
Armén och de radikala i parlamentet, ledda av Cromwell, tröttnade. De såg Karl I som en ”blodbesudlad tyrann” som aldrig skulle sluta skapa krig.
I en handling som chockade hela Europa ställdes kungen inför rätta för högförräderi mot sitt eget folk. Han dömdes till döden och avrättades genom halshuggning den 30 januari 1649. Oliver Cromwell var en av dem som skrev under dödsdomen.
Monarkin och överhuset avskaffades. England förklarades vara en republik, kallad ”Samväldet” (The Commonwealth).
Efter kungens död inleddes en period utan kungar (1649-1660), känd som ”Interregnum”.
Cromwell blev snabbt den dominerande makthavaren. Efter att ha krossat uppror på Irland (med ökänd brutalitet) och i Skottland, upplöste han till slut det ineffektiva parlamentet med våld.
År 1653 tog han titeln ”Lord Protector” (Lordprotektor) och styrde i praktiken som en militärdiktator fram till sin död 1658. Han var djupt religiös, men också djupt kontroversiell. Vissa såg honom som en frihetshjälte, andra som en tyrannisk kungamördare.
När Cromwell dog 1658 tog hans son Richard över, men han var en svag ledare. Systemet kollapsade snabbt. Folket var trötta på militärstyre och puritansk stränghet.
År 1660 bjöd parlamentet tillbaka den avrättade kungens son, Karl II (Charles II), från hans exil. Monarkin återställdes. Detta kallas Restaurationen.
Detta är bakgrunden till den makabra historien om Cromwells huvud. När Karl II återvände till makten var hämndlystnaden mot dem som dödat hans far enorm.
De som fortfarande levde och hade skrivit under Karl I:s dödsdom (de så kallade ”kungamördarna”) jagades, torterades och avrättades.
Men den främste kungamördaren, Oliver Cromwell, var redan död och begraven med statsbegravningspompa i Westminster Abbey. För de hämndlystna rojalisterna räckte inte detta…
Vill du att jag fortsätter och berättar den bisarra historien om vad som hände med Cromwells kropp och huvud efter Restaurationen?
En av vätets isotoper heter deuterium. Den utmärks av att den förutom en proton äveninnehåller en meutron i sin kärna.
Det märkliga med denna isotop är att storleken av atomkärnan är 4,46 fm medan den starka kärnkraftens räckvidd är 2,1 fm.
Således befinner sig neutronen 2,1/4,46 = 0,47 dvs ungefär hälften av tiden utanför den starka kärnkraftens räckvidd.