A-uppgift fysik 2 Impulsboken är

Publicerat i Fysik 2, impuls 2 | Märkt | Lämna en kommentar

Skagerrackslaget 1916 då royal navy förlorade 3 slagskepp på en dag!

Skagerrakslaget (känt som slaget vid Jylland på engelska, tyska och i internationella sammanhang) utkämpades mellan den brittiska Grand Fleet och den tyska Högsjöflottan den 31 maj till 1 juni 1916. Det var första världskrigets största sjöslag och det enda fullskaliga mötet mellan slagskepp under hela kriget.

Här är en sammanfattning:

Syfte och strategi:

  • Tyskland (amiral Reinhard Scheer): Målet var att locka ut och isolera en mindre del av den brittiska flottan (särskilt viceamiral David Beattys slagkryssarskvadron) och förinta den, för att därigenom jämna ut styrkeförhållandet i Nordsjön.
  • Storbritannien (amiral John Jellicoe): Målet var att upprätthålla blockaden av Tyskland och, om möjligt, engagera och förinta den tyska flottan i en avgörande drabbning.

Slagets förlopp:

Slaget utvecklades i tre huvudfaser:

  1. Slagkryssarstriden (eftermiddagen): Beattys brittiska slagkryssare mötte de tyska slagkryssarna under viceamiral Franz Hipper. Tyskarna visade sig ha bättre ammunitionshantering och pansarskydd; britterna förlorade snabbt tre slagkryssare (Indefatigable, Queen Mary och Invincible), vilka exploderade katastrofalt efter att ha träffats i sina magasin.
  2. Striden mellan huvudflottorna (kvällen): När hela den brittiska Grand Fleet anlände, fann sig den tyska flottan i en underlägsen position, ”korsande T:et” (crossing the T) mot britterna, vilket innebar att britterna kunde skjuta med alla sina kanoner medan tyskarna bara kunde använda sina främre. Scheer genomförde två riskfyllda men framgångsrika ”vändningar bort” (Gefechtskehrtwendung) och en kontring med sina torpedbåtar för att bryta kontakten.
  3. Nattstriderna och reträtten: Under natten lyckades den tyska flottan, trots farliga närstrider med brittiska lätta styrkor, undkomma den brittiska huvudstyrkan och nå sina hamnar.

Resultat och konsekvenser:

  • Taktisk seger (Tyskland): Tyskarna sänkte fler och större fartyg och led färre förluster i manskap och tonnage. Storbritannien förlorade 14 fartyg (inklusive 3 slagkryssare) och över 6 000 man, medan Tyskland förlorade 11 fartyg (inklusive 1 slagskepp och 1 slagkryssare) och drygt 2 500 man.
  • Strategisk seger (Storbritannien): Trots de taktiska förlusterna uppnådde britterna sitt strategiska mål. Den tyska Högsjöflottan vågade sig aldrig mer ut för en fullskalig konfrontation under resten av kriget. Den brittiska blockaden upprätthölls, vilket i längden bidrog starkt till Tysklands ekonomiska kollaps och nederlag.

Slaget bekräftade Royal Navys överlägsenhet till havs och visade att slagskeppens era snart skulle ersättas av ubåtskrigföring som Tysklands huvudsakliga medel i sjökriget.

Slagkryssaren HMS Queen Mary exploderar efter att ha träffats i sitt ammunitionsförråd. 1266 besättningsmän omkom.
Världens första slagkryssare HMS invincible träffas i magasinet och delas i två delar under Skagerrackslaget 1916. 1026 man följde med i djupet.

Bland de omkomna fanns amiralen Hood.

Skagkryssaren HMS indefatigable sänkt med endast 3 av de 1019 besättningsmännen som överlevde
Pansarkryssaren ’HMS black Prince’
sänkt i skagerracksslaget 1916 med man och allt. Ca 870 man.
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

4240 i matematik 5 matematik 5000

Publicerat i matematik 5, Uncategorized | Märkt | Lämna en kommentar

Med i nämnaren nr 4,2025.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar

Uppgift 2 i Crane

Absolut! Här är lösningen för problem 2 i ett rent textformat som är enkelt att kopiera.


Lösning: Problem 2

Givna data:

  • Total massa (naturligt Sm): 1.0 g
  • Andel 147Sm (f): 15.1% = 0.151
  • Uppmätt aktivitet (A): 89 +/- 5 Bq (sönderfall/s)
  • Massa 147Sm (m147): 1.0 g * 0.151 = 0.151 g
  • Molmassa för 147Sm (M): ca. 147 g/mol
  • Avogadros tal (NA): 6.022 * 10^23 atomer/mol
  • Konstant: ln(2) ≈ 0.693
  • Omvandling: 1 år ≈ 3.156 * 10^7 s

Nyckelformler:

  1. Aktivitet (A) = lambda * N (där N är antal kärnor, lambda är sönderfallskonstant)
  2. Sönderfallskonstant (lambda) = ln(2) / T_1/2 (där T_1/2 är halveringstid)
  3. Genom att kombinera 1 och 2 får vi: T_1/2 = (ln(2) * N) / A

Steg 1: Beräkna antalet 147Sm-atomer (N)

Vi beräknar hur många atomer 147Sm som finns i 0.151 gram.

Antal mol = massa / molmassa

Antal mol = 0.151 g / 147 g/mol ≈ 1.027 * 10^-3 mol

Antal atomer (N) = Antal mol * Avogadros tal

N = (1.027 * 10^-3 mol) * (6.022 * 10^23 atomer/mol)

N ≈ 6.186 * 10^20 atomer


Steg 2: Beräkna halveringstiden (T_1/2)

Nu använder vi huvudformeln (3) med N från steg 1 och det uppmätta centralvärdet för aktiviteten, A = 89 Bq.

T_1/2 = (ln(2) * N) / A

T_1/2 = (0.693 * (6.186 * 10^20 atomer)) / (89 sönderfall/s)

T_1/2 ≈ (4.287 * 10^20) / 89 s

T_1/2 ≈ 4.817 * 10^18 s

Vi omvandlar detta till år för att få ett mer begripligt tal:

T_1/2 (år) = (4.817 * 10^18 s) / (3.156 * 10^7 s/år)

T_1/2 ≈ 1.526 * 10^11 år


Steg 3: Beräkna osäkerheten (Delta T_1/2)

Halveringstiden (T_1/2) är omvänt proportionell mot aktiviteten (A). Det betyder att den relativa osäkerheten i T_1/2 är densamma som den relativa osäkerheten i A.

Relativ osäkerhet i A:

(Delta A) / A = 5 Bq / 89 Bq ≈ 0.0562 (eller 5.62%)

Absolut osäkerhet i T_1/2:

Delta T_1/2 = T_1/2 * (Relativ osäkerhet i A)

Delta T_1/2 ≈ (1.526 * 10^11 år) * 0.0562

Delta T_1/2 ≈ 0.0857 * 10^11 år


Steg 4: Slutgiltigt svar

Vårt beräknade värde är T_1/2 ≈ 1.526 * 10^11 år med en osäkerhet på Delta T_1/2 ≈ 0.0857 * 10^11 år.

Vi avrundar svaret för att matcha precisionen i indata (två signifikanta siffror för A=89). Osäkerheten avrundas till en signifikant siffra (0.1) och värdet avrundas till motsvarande decimalplats (1.5).

Svar: (1.5 +/- 0.1) * 10^11 år

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Beräkning av topp-energon och intervallet för reaktionshastigheten

Uppgift 10 i crane
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Guy fawkes

Intressant krock i kalendern så här års.

Igår, 5 november: ”Remember, remember the fifth of November.” Dagen då Guy Fawkes och hans gäng katolska konspiratörer (1605) misslyckades med att spränga det protestantiska engelska parlamentet i luften.

Idag, 6 november: Gustaf Adolfs-dagen. Dagen då den protestantiske hjältekonungen Gustaf II Adolf (1632) dog på slagfältet vid Lützen under det pågående Trettioåriga kriget.

Två helt olika män, ett gemensamt tema: Båda är direkta produkter av 1500- och 1600-talens bittra och blodiga religionskrig i Europa.

En var en kung som ledde arméer för den protestantiska saken, den andre en extremist som försökte använda terrorism för den katolska. Det sätter perspektiv på hur djupt splittrad och våldsam kontinenten var.

Så, oavsett om ni firar med fyrverkerier (som britterna) eller en bakelse (som vi), är det två dagar som påminner om en tid då religion och politik var en… minst sagt explosiv blandning.

Trevlig Gustaf Adolfs-dag! 🍰

Publicerat i historia | Lämna en kommentar

Cromwells huvud

Absolut. Historien om Oliver Cromwells huvud är en av de mest bisarra i historien, och den är obegriplig utan att förstå det engelska inbördeskriget. Källa: https://www.latimes.com/archives/la-xpm-1996-08-11-mn-33204-story.html

Här är en sammanfattning av konflikten som ger den nödvändiga bakgrunden.

📜 Sammanfattning: Det Engelska Inbördeskriget (1642–1651)

Det engelska inbördeskriget var inte ett enda krig, utan en serie brutala konflikter som splittrade nationen. Kärnfrågan var: Vem skulle styra landet – kungen eller parlamentet?


🤼 Huvudkonflikten: Kung vs. Parlament

På 1600-talet styrdes England av kung Karl I (Charles I). Han var en fast anhängare av ”det kungliga enväldet” – idén att en kungs makt kom direkt från Gud och att han inte behövde svara inför någon, inte ens parlamentet.

Parlamentet, å andra sidan, bestod av adelsmän och folkvalda (om än av en mycket begränsad del av befolkningen). De ansåg att kungen inte kunde styra utan deras medgivande, särskilt när det gällde att införa nya skatter och stifta lagar.

Konflikten var också djupt rotad i religion. Kungen gynnade en mer katolsk-liknande, ritualistisk form av protestantism (högkyrklig anglikanism). Många i parlamentet var puritaner – en striktare, mer radikal protestantisk grupp som ville ”rena” kyrkan från allt katolskt inflytande.

Konflikten eskalerade tills kungen försökte arrestera fem medlemmar av parlamentet 1642. Det misslyckades, och båda sidor insåg att krig var oundvikligt.

⚔️ Sidorna i kriget

  1. Kungasidan (Royalists / ”Cavaliers”)
    • Ledare: Kung Karl I.
    • Stöd: Främst från den gamla adeln, prästerskapet och de mer lantliga, feodala delarna av norra och västra England.
    • Mål: Bevara kungens enväldiga makt och den traditionella kyrkans hierarki.
  2. Parlamentssidan (Parliamentarians / ”Roundheads”)
    • Ledare: Parlamentet, men militärt blev Oliver Cromwell den avgörande figuren.
    • Stöd: Främst från köpmän, städer (särskilt London) och de mer puritanskt influerade delarna av södra och östra England.
    • Mål: Begränsa kungens makt och reformera kyrkan.

🌟 Cromwells Uppgång och Seger

Till en början gick det dåligt för parlamentet. Deras arméer var oorganiserade. Det var här Oliver Cromwell, en puritansk godsägare och parlamentsledamot, steg fram.

  • Cromwell var en militärstrateg av geni. Han skapade ”New Model Army” (Nya Modellarmén).
  • Till skillnad från andra arméer baserades befordran i Nya Modellarmén inte på adlig börd, utan på merit och skicklighet.
  • Det var en professionell, disciplinerad och djupt religiös (puritansk) armé som trodde att de utkämpade Guds krig.

Cromwells armé krossade kungens styrkor, framför allt i de avgörande slagen vid Marston Moor (1644) och Naseby (1645). Kung Karl I kapitulerade till slut 1646.

👑 Kungens Avrättning och Republikens Födelse

Detta var inte slutet. Karl I var hal och försökte ständigt förhandla och spela ut sina fiender mot varandra. Han startade till och med ett ”andra inbördeskrig” från sin fångenskap.

Armén och de radikala i parlamentet, ledda av Cromwell, tröttnade. De såg Karl I som en ”blodbesudlad tyrann” som aldrig skulle sluta skapa krig.

I en handling som chockade hela Europa ställdes kungen inför rätta för högförräderi mot sitt eget folk. Han dömdes till döden och avrättades genom halshuggning den 30 januari 1649. Oliver Cromwell var en av dem som skrev under dödsdomen.

Monarkin och överhuset avskaffades. England förklarades vara en republik, kallad ”Samväldet” (The Commonwealth).

🏛️ Cromwells Styret (Interregnum)

Efter kungens död inleddes en period utan kungar (1649-1660), känd som ”Interregnum”.

Cromwell blev snabbt den dominerande makthavaren. Efter att ha krossat uppror på Irland (med ökänd brutalitet) och i Skottland, upplöste han till slut det ineffektiva parlamentet med våld.

År 1653 tog han titeln ”Lord Protector” (Lordprotektor) och styrde i praktiken som en militärdiktator fram till sin död 1658. Han var djupt religiös, men också djupt kontroversiell. Vissa såg honom som en frihetshjälte, andra som en tyrannisk kungamördare.

🔙 Restaurationen (Monarkins Återkomst)

När Cromwell dog 1658 tog hans son Richard över, men han var en svag ledare. Systemet kollapsade snabbt. Folket var trötta på militärstyre och puritansk stränghet.

År 1660 bjöd parlamentet tillbaka den avrättade kungens son, Karl II (Charles II), från hans exil. Monarkin återställdes. Detta kallas Restaurationen.


⛓️ Kopplingen till Cromwells Huvud

Detta är bakgrunden till den makabra historien om Cromwells huvud. När Karl II återvände till makten var hämndlystnaden mot dem som dödat hans far enorm.

De som fortfarande levde och hade skrivit under Karl I:s dödsdom (de så kallade ”kungamördarna”) jagades, torterades och avrättades.

Men den främste kungamördaren, Oliver Cromwell, var redan död och begraven med statsbegravningspompa i Westminster Abbey. För de hämndlystna rojalisterna räckte inte detta…


Vill du att jag fortsätter och berättar den bisarra historien om vad som hände med Cromwells kropp och huvud efter Restaurationen?

Publicerat i historia | Lämna en kommentar

Uppgift i Crane nuclear physics

Publicerat i Fysik 1 | Märkt , | Lämna en kommentar

Deuteriums paradox

En av vätets isotoper heter deuterium. Den utmärks av att den förutom en proton äveninnehåller en meutron i sin kärna.

Det märkliga med denna isotop är att storleken av atomkärnan är 4,46 fm medan den starka kärnkraftens räckvidd är 2,1 fm.

Således befinner sig neutronen 2,1/4,46 = 0,47 dvs ungefär hälften av tiden utanför den starka kärnkraftens räckvidd.

Publicerat i Fysik 1, kärnfysik | Märkt | Lämna en kommentar